2009-02-16 Att leva med ett aktiv kattras

Någon frågade hur det är att leva med en aktiv ras. Jag svarade så här:

Jag lever med 3 burmor

Ett scenario från ikväll: Jag ligger i soffan och slötittar på tv. Katterna hade just ett av sina megarejs här hemma. Idefix och Stellis jagade varandra som tokar och helt plötsligt med ett 2 metershopp i superrejsfart landar Stella på min mage för att i samma steg ta sats och hoppa vidare. Jag tappade verkligen luften *AJ*

Såna rejs har de mellan 2-4 ggr/dag. De har noll kontroll, de bara springer för livet. Oftast springer de på övervåningen så då slipper vi människor iaf bli behandlade som trampoliner. Ska jag lägga till att Stella har en framtand utslagen?

Skillnaden är väl att allt de aktivare raserna gör är att det går snabbare och är mer intensivt. Aktiverar man dom inte så klättrar de på tv:n, hoppar upp i kökslampan och bryter sig in i klädkammaren. Men oftast så aktiverar de sig själva när de har kattkompis. Men inte så att de utesluter matte/husse i leken, det är så klart roligast. Men de klarar sig rätt bra själva i aktiveringen.

Gällande gos är de också rätt intensiva, ska ligga på en och vill gärna gosa och bli klappade hela tiden. De buffar och åmar sig och nöjer sig inte med att ligga brevid. I knät ska det vara. "Mer mer mer" är nog mina burmors slagord.

De sitter sällan och bara tittar när man kommer in i ett rum där dom är. De kommer fram och hälsar och vill ha uppmärksamhet. Detsamma om det ringer på dörren. De är ofta i vägen och om jag tex tittar under soffan när jag letar efter skrammelmusen så tränger de sig förbi mitt framför näsan och ska titta under precis där jag ska titta så glasögonen åker av. Typ sånt. Ibland jobbigt, men oftast härligt.

Klart sover de också, och då tokdeckar dom. Ja, de till och med sover intensivt, hahaha.